livet är inte så jäkla enkelt som det verkar

ibland känner jag mig så himla vilsen
jag vet inte riktigt vem jag ska vara
eller var jag tillhör

jag kan känna, att den personen jag är
är helt formad genom andra, att det kanske inte ens är jag
tänk så lever jag som en fejkad person?
jag är rädd att jag en dag kommer att inse att personen emma inte är jag
tänk så är det försent då?

ibland känner jag mig så himla ensam
som att det bara är jag som lever på jorden
jag ligger och andas i min säng
och tror att om jag slutar, så kommer ingen efter mig
jag vet inte hur jag ska klara mig senare i livet
jag är rädd för att jag ska förbli ensam
jag har sånna oroliga tankar att jag ibland bara vill stanna tiden
slippa alla tankar och oroligheter

mitt hjärta är fullt med rädda tankar
om mardrömmar som kanske blir sanna

min kudde är den bästa vännen
som alltid kan ta emot mina tårar
varför jag gråter vet jag inte själv
jag tror att det är att jag är rädd
jag är rädd för att bli lämnad,
och för mig själv..